Vet ni vad en tarmsköljning är? Det visste inte jag fram tills för någon vecka sedan när jag körde hem från jobbet. Radion var som vanligt inställd på P 1 och jag kom in mitt i reprisen av ett program om kropp och hälsa.
Det är väldigt sällan jag hör ett radioprogram från början till slut. Jag har den lilla egenheten att jag inte kan jobba framför datorn samtidigt som jag lyssnar på radio. För i så fall börjar tankarna fara åt alla håll och koncentrationsfältet som jag försöker ha mellan mig själv och skärmen suddas ut.
Därför är det nästan bara i bilen jag lyssnar på radio. Det tar ungefär tjugo minuter för mig att komma till och från jobbet, vilket innebär att jag antingen får höra början av ett program eller slutet.
En gång när jag var på väg till en stormarknad i Halmstad hörde jag ett program som fick mig att stanna kvar i bilen en lång stund efter att jag parkerat. När jag kom hem laddade jag ner programmet från nätet och lyssnade. Sedan kopierade jag över det till samtliga datorer och usb-minnen för att vara riktigt säker på att det inte skulle försvinna.
Det handlade om en kvinna som var boutredare och hade till uppgift att söka upp eventuella anhöriga till människor som dog i ensamhet. Kvinnan berättade om några olika fall och om ritualen vid begravningar där hon och prästen ibland var de enda närvarande.
Jag fick idén till en roman när jag lyssnade. Känslan var så stark att den fortfarande satt kvar flera månader senare, vilket är ett gott tecken när man får ett sådant uppslag. Lustigt nog var jag inte ensam om att få idén till en roman den där förmiddagen. Jag hörde Karin Alvtegen, prisbelönt thrillerförfattare, berätta i en intervju om sin senaste roman. Idén till den hade sin upprinnelse i samma program.
Det enda som kom till mig när jag hörde programmet om tarmsköljning var en obeveklig doftassociation. Inslaget tog avstamp i ett lyssnarbrev där avsändaren ville veta hur en tarmsköljning gick till och vad den skulle vara bra för. Jag hade väntat mig ett konkret och rätt kortfattat svar, men i stället bjöds jag och alla andra som lyssnade på en demonstration. En av reportrarna fick i uppdrag att göra en tarmsköljning och skildra den.
Förr i tiden fanns det något som kallades lavemang. Jag tror att det är ungefär samma sak fast inte lika mycket.
Enligt kvinnan som utförde tarmsköljningen kan regelbunden sköljning hjälpa mot allt från rynkor till glanslöst hår och naturligtvis en lång rad sjukdomar. Jag kanske låter skeptisk vilket i så fall beror på att jag är skeptisk.
Medan vi fick följa med reportern till tarmsköljaren och hon gjorde sig redo, lade sig på en brits och fick veta vad som skulle hända, funderade jag över olika drömyrken. Nu för tiden vill unga helst bli kända men en gång i tiden var journalist ett yrke som många tyckte lät lite glamoröst. Det var kanske inte helt i klass med flygvärdinna eller brandman, men ändå rätt lockande. Kanske hade den snart tarmsköljda reportern också drömt om att få träffa och intervjua intressanta människor och göra prisbelönta reportage. I stället låg hon nu på en brits med ett hål i och blev rikligt ursköljd.
Upp till sextio liter vatten används i en riktig tarmsköljning. När jag kom hem öppnade jag bildörren och lät den stå öppen en stund. Starka doftassociationer kan vara svåra att vädra ut.
Även publicerad i Hallandsposten 2007.
GAMMALT OCH NYTT
En del av kåserierna på den här sidan är helt nyskrivna och publiceras här innan de kan läsas i Hallandsposten. Men på begäran kommer jag också att då och då publicera äldre kåserier.
