Tvättmaskinen har hängt med länge och de senaste åren läcker den en aning. Fast det är inte värre än att det kan hejdas med en trasa. Jag gillar min tvättmaskin, den har ett gulligt namn och har aldrig tjafsat med mig.
En dag läckte den mer än vad som kan anses vara nyttigt, så jag började försiktigt snegla efter en ny maskin. Den ska vara smal, ha större trumma än min gamla och helst ha ännu bättre centrifugeringsförmåga. Sådana maskiner finns. Men sedan jag bestämde mig för vilken maskin jag ska köpa har min lilla tvättbjörn slutat läcka. Så den får hänga med ett tag till.
Centraldammsugaren tystnade en dag i vintras. Den står i en garderob och är lätt att byta ut. Jag kollade på nätet om det fortfarande tillverkas centraldammsugare av den typ jag har, sådana som man inte ska installera med rör i väggarna.
Jodå, det finns. De är ännu mindre och förhoppningsvis lika trevliga att ha i en garderob som den gamla varit. Innan jag bar ut den till grovsoporna gav jag den en sista chans till revansch. Jag gillar dammsugare som återuppstår från de döda. Den behövde uppenbarligen bara vila sig en smula. Jag är ju så ruskigt flitig med dammsugare (inte) att den ansåg sig temporärt överhettad. Nu jagar den dammråttor som aldrig förr.
Gräsklipparen flyttade in i ett nytt hus i höstas. När jag lät bygga mitt lilla fina förråd (som jag är väldigt nöjd med) gjorde jag det först och främst för att min uppladdningsbara gräsklippare skulle ha någonstans att bo, och kunna laddas utan att jag måste dra en lång sladd över halva tomten. Men den otacksamma maskinen fattade inte hur bra den fick det. Den tvärdog. Ville inte laddas. Gick inte att starta.
Jag letade upp ett fräscht alternativ och inväntade våren för att inhandla ett nytt exemplar.
När gräset började spira bestämde jag mig för att lura den gamla gräsklipparen och låtsa att jag inte fattade att den tjurade. Jag satte den på laddning (ingen lampa tändes) och efter ett par dygn tog jag ut den och vred på startnyckeln. Maskinen startade, precis som den skulle och multiklippte hela gräsmattan utan protest.
Diskmaskinen är så dum att jag vill sparka på den. Den diskar inte rent. Jag har rengjort den, kalkat ur den, hällt i spolglans och stuckit in huvudet i maskinen för att skrämma den, men det är som att spela på lotteri. Ibland blir det bra, oftast inte. Att säga att jag hatar den är en underdrift. Om den inte skärper sig åker den ut.
De enda problem jag har med frysboxen och spisen är att jag är trött på dem. Boxen har jag haft i fjorton år och det är snart legitimt att kassera den och köpa ett skåp i stället. Men spisen är bara nio år och det enda felet med den är att den har plattor i stället för häll.
I somras när jag hade en mus inneboende några dagar önskade jag att den skulle gnaga sönder någon vital sladd på spisen så jag kunde köpa ny, men det gjorde den inte. Den lämnade bara efter sig lortar här och där. Och en äckelkänsla som inte gått över än (tack Cayenne, för att du bar in en mus i huset).
Jag vill ha en spis med häll. Men om jag förtidspensionerar den fullt fungerande spisen är jag övertygad om att tvättmaskinen, dammsugaren, gräsklipparen och frysboxen lägger ner verksamheten följande dag. Så jag får fortsätta lyssna till deras tomma vapenskrammel och fjäska för att hålla dem vid liv.
Även publicerad i Hallandsposten 27 april 2009.
GAMMALT OCH NYTT
En del av kåserierna på den här sidan är helt nyskrivna och publiceras här innan de kan läsas i Hallandsposten. Men på begäran kommer jag också att då och då publicera äldre kåserier.
